Hoppa till innehåll

Kommersiella köp av material och varor

Du deltar i en livekurs med våra kursledare. Kursen avslutas med ett kunskapstest.

6 400,00 kr
Exkl. moms

Kurs som går igenom lagar och standardavtal (ABA 99, ABM 07, NL 17, NLM 19) för köp, försäljning och leverans av material och varor mellan näringsidkare, inklusive avtalsslut, förseningar, reklamation och tvistelösning.

Deltagare

Alla som har behov av kunskap i nedanstående standardavtal.

Förkunskaper

Inga förkunskaper krävs.

Innehåll

Kursen innehåller en genomgång av de lagar och avtal som gäller för köp/försäljning och leverans av material och varor mellan näringsidkare, till exempel material till byggsektorn eller maskiner för industrier.

  • Genomgång av standardavtal ABA 99
  • Genomgång av leveransavtal ABM 07
  • Genomgång av standardavtal NL 17 och NLM 19
  • Avtalsslut, fullmakt, ogiltighet, tolkning etc
  • Försening och stoppningsrätt
  • Leveransprover, reklamation och fel
  • Skadestånd och force majeure
  • Tvistelösning

Kurstid

09.00-16.00

Pris online: 6400kr/deltagare.
Anmäl 4 betala för 3, vilket ger 4800 kr/deltagare vid 4. Pris är exkl. moms
Pris på plats: 6900kr/deltagare.
Anmäl 4 betala för 3, vilket ger 5175 kr/deltagare vid 4. Pris är exkl. moms.


Om området och gällande regelverk

Kommersiella köp av material och varor mellan näringsidkare spänner från återkommande avrop av standardprodukter till projektbaserade leveranser av maskiner, komponenter och kompletta anläggningsdelar. I praktiken handlar det ofta om att hantera beställning och orderbekräftelse, tydliga specifikationer och ritningsunderlag, leverans- och riskövergång, mottagningskontroll/leveransprov, reklamationer och åtgärder vid fel samt ansvar och ersättning vid förseningar eller avbrott i leveranskedjan.

Den rättsliga ramen: avtalsfrihet och dispositiv köprätt

Grunden i svensk kommersiell avtalsrätt är avtalsfrihet: parterna kan i stor utsträckning själva bestämma vad som ska gälla, och lagstiftningen fungerar ofta som ett utfyllande ”golv” när avtalet är otydligt eller ofullständigt. Regler om hur avtal kommer till stånd, om fullmakt och om ogiltighet (t.ex. vid tvång, svek eller oskäliga villkor) hämtas typiskt från Avtalslagen (1915:218). När det gäller själva varuköpet (leverans, fel, dröjsmål och påföljder som avhjälpande/omleverans, prisavdrag, hävning och skadestånd) är Köplag (1990:931) central i affärer mellan företag. Den är i huvudsak dispositiv, vilket innebär att parterna kan avtala om andra lösningar än lagens standardregler. Det gör att avtalstext, bilagor, tekniska specifikationer och avtalade rutiner för kontroll och reklamation ofta blir avgörande i en tvist. Vid gränsöverskridande varuköp kan även Lag (1987:822) om internationella köp (som inför vissa delar av FN:s CISG) aktualiseras. Den regleringen fungerar som ett internationellt ”default”-regelverk för varuköp mellan parter i anslutna stater, om den inte avtalas bort, och innehåller bland annat en etablerad modell för ansvarsfrihet vid hinder utanför parts kontroll (force majeure-liknande situationer).

Standardavtalens roll i industri och bygg: riskfördelning i praktiken

I många branscher används standardavtal som branschpraxis. De är inte lag, men blir bindande när de införlivas i kontraktet (t.ex. genom hänvisning i offert/order). Syftet är ofta att skapa förutsebar riskfördelning kring leverans, provning, felansvar, viten, ändringar/tilläggsarbeten, ansvarsbegränsningar och tvistelösning.
  • ABM 07 används typiskt vid köp av varor i yrkesmässig byggverksamhet och tar sikte på praktiska frågor som leveransmottagning, reklamation och felpåföljder i en miljö där varor ofta ska samordnas med övriga entreprenadarbeten.
  • NL 17 är ett vanligt nordiskt standardvillkor för leveranser av maskiner och teknisk utrustning, där frågor om leveranstid, försening och skadestånd ofta kopplas till avtalade vitesmodeller och definierade leverans-/övertagandepunkter.
  • NLM 19 är inriktat på leverans med montage/installation och brukar därför även hantera gränsdragningen mellan leverantörens ansvar på plats (arbetsmiljö, samordning, provning) och beställarens åtaganden (tillträde, media/anslutningar, lokala förutsättningar).
  • ABA 99 används vid leveranser av industriella anläggningar och är utformat som ett mer omfattande kontraktspaket, vilket speglar att funktion, provdrift och verifiering ofta är lika viktiga som själva leveransen av fysiska varor.

Ansvariga aktörer och tvistelösning

Tolkning och tillämpning av avtalsvillkor och dispositiva lagregler prövas ytterst av de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen) om parterna inte avtalat om skiljeförfarande. I B2B-förhållanden är skiljeförfarande relativt vanligt, särskilt vid tekniskt komplexa leveranser eller där parterna vill ha ett mer konfidentiellt förfarande; den formella ramen för detta finns i Lag (1999:116) om skiljeförfarande. Oavsett forum får den praktiska hanteringen i vardagen stor betydelse: dokumentation av avtalade leveransvillkor, ändringar, avvikelserapporter, provningsprotokoll och reklamationstidpunkter är ofta det som avgör hur ansvar och ersättning bedöms i efterhand.

Alla utbildningar kan företagsanpassas