Hoppa till innehåll

Entreprenadjuridik III – Rättsfall

Du deltar i en livekurs med våra kursledare. Kursen avslutas med ett kunskapstest.

Kontakta oss för mer information om Entreprenadjuridik III – Rättsfall

Denna utbildning kan företagsanpassas.

En fördjupningskurs i entreprenadjuridik som behandlar de senaste rättsfallen från Högsta domstolen och hovrätterna. Kursen inkluderar diskussioner, problemlösning och grupparbete kring aktuella entreprenadjuridiska frågeställningar.

Deltagare

Målgruppen är alla som projekterar, bygger, levererar, köper, säljer, kontrollerar eller besiktigar entreprenader i hus, mark-, anläggnings- och installationssektorn.

Kursen är lämplig för konsulter, projektörer, arkitekter, beställare, entreprenörer, bygg- och projektledare, inköpare, kontrollanter, besiktningsmän, jurister med flera.

Förkunskaper

Kursen är en fördjupningskurs där deltagarna förutsätts ha grundläggande förståelse för och kunskap om entreprenadjuridik samt standardavtalen AB 04 & ABT 06, exempelvis motsvarande kurserna Entreprenadjuridik I och II.

Den här kursen grundar sig på de senaste rättsfallen från Högsta domstolen och hovrätterna.

Vi fördjupar oss i de tvister som domstolarna avgjort och diskuterar de faktiska och juridiska förutsättningarna samt domskälen, delvis i form av problemlösning vid grupparbete.

Kursen ger en djupare förståelse för de aktuella entreprenadjuridiska frågeställningarna, en övning i granskning och analys av både tvistefrågor och rättsfall samt en god inblick i domstolarnas hantering av tvister inom det entreprenadjuridiska området.

Program/Innehåll

  • Fel i utförande av entreprenad
  • Vad anses vara fackmannamässig bedömning?
  • Orsakad skada under entreprenadtiden
  • Entreprenörens rätt till kostnadsreglering för ÄTA-arbeten
  • Ansvar för och brister vid projektering
  • Utesluter vite skyldighet att ersätta för skada?
  • Beställaren skadeståndskyldig för vållande till skada?

Om området och gällande regelverk

Entreprenadjuridik handlar i praktiken om hur ansvar, risk, tid och ersättning fördelas när en bygg-, anläggnings- eller installationsåtgärd beställs och genomförs. Frågor uppstår ofta i gränssnittet mellan projektering och utförande, vid ändrade förutsättningar i produktionen (t.ex. hinder eller ändringar i omfattning) samt vid bedömning av om ett arbete uppfyller krav på fackmässighet och kontraktsenlig funktion. Eftersom projekten är tekniskt komplexa och genomförs under tidspress blir dokumentation, kommunikation och formalia kring t.ex. ändringar och besiktning ofta avgörande för den juridiska bedömningen.

Avtalsstrukturen och branschens standardvillkor

Den svenska marknaden bygger i stor utsträckning på standardavtal som införlivas i kontraktet genom hänvisning. Särskilt vanliga är AB 04 (utförandeentreprenad) och ABT 06 (totalentreprenad). Dessa dokument är inte lag, utan branschstandard framtagna och förvaltade av BKK (Byggandets Kontraktskommitté). I praktiken fungerar de som ett gemensamt “grundregelverk” som kompletteras av kontraktshandlingar, tekniska beskrivningar och administrativa föreskrifter. Standardvillkoren reglerar bland annat hantering av ändringar och tillägg (ÄTA), tidsfrister och rätt till tidsförlängning, felansvar och garantitider, försäkringskrav samt formerna för besiktning och godkännande. Valet mellan AB 04 och ABT 06 får stor betydelse för riskplaceringen, eftersom projekteringsansvaret typiskt ligger hos beställaren i utförandeentreprenad men i större utsträckning hos entreprenören i totalentreprenad.

Gällande rätt: lag, EU-influenser och avtalsrättsliga principer

Som bakgrundsnormer gäller svensk avtalsrätt, där avtalslagen (1915:218) ger centrala utgångspunkter om avtalsslut, fullmakt och ogiltighet. Entreprenadtvister rör dock ofta tolkning och utfyllnad av kommersiella villkor, där allmänna avtalsrättsliga principer och partsbeteende (t.ex. reklamationer, underrättelser och passivitet) kan få stor betydelse för utfallet. När skada uppstår aktualiseras ofta regler om skadestånd och adekvans, med skadeståndslagen (1972:207) som en viktig referensram, samtidigt som standardavtalen innehåller särskilda ansvars- och begränsningsregler. I offentligt finansierade projekt påverkar dessutom upphandlingsrätten både avtalsprocessen och möjligheten att senare ändra kontrakt, där lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) genomför EU-rättsliga krav på bl.a. transparens och likabehandling.

Myndigheter, tvistelösning och rättspraxis

Tvister i entreprenader prövas antingen av allmän domstol eller genom skiljeförfarande. Skiljeförfarande är vanligt i kommersiella entreprenadrelationer och regleras i lagen (1999:116) om skiljeförfarande, vilket i praktiken kan innebära mer specialiserad men mindre offentlig prövning. När frågor når allmän domstol får vägledande avgöranden från Högsta domstolen särskild betydelse, eftersom domstolens prejudikat kan påverka hur standardvillkor och avtalsrättsliga principer förstås och tillämpas i branschen. Hovrättsavgöranden har också praktisk tyngd, särskilt i områden där prejudikat saknas eller där bedömningen är starkt beroende av omständigheterna i det enskilda projektet.
  • I tvister återkommer ofta frågor om vad som utgör kontraktsenligt och fackmässigt utförande, hur fel ska avhjälpas och hur bevisning (t.ex. egenkontroller, relationshandlingar och besiktningsutlåtanden) värderas.
  • Ändringar i produktionen (ÄTA) och kostnadsreglering kopplas ofta till krav på underrättelser, beställningar och spårbarhet i ekonomin.
  • Vid förseningar och störningar aktualiseras gränsdragningen mellan vite, skadestånd och rätten till tidsförlängning, samt om och hur parternas medverkan eller vållande påverkar riskfördelningen.

Alla utbildningar kan företagsanpassas